Malta!

Kom hit i onsdags förra veckan och åker hem på söndag. Ensålänge så har min far och min bror hetsat igenom allting, alltifrån frukost till zoo och att titta i afärer. Vilket har tärt på mitt humör oerhört och det har brustit ett flertal gånger nu och tyvärr inte när det finns något påtagligt att skylla på..

Men det jag tänkte komma till som gjorde mig sjukt frustrerad och arg idag var b.l a att trots att vi inte hade något planerat idag så kommer min bror klumpigt in genom dörren kl 7 (?) och tycker att vi ska gå upp. Vi är på semester inte något jävla scoutläger!

Min farmor kliver iallafall upp då och följer med dem för att äta frukost, min syster och jag sover vidare till iaf klockan 8 för att sedan göra oss iordning och gå och äta frukost på ett eget ställe (vi hittade ett mysigt "pensionärsställe" i en gränd som vi bästemde oss för att inte berätta om). Vi beställde vår frukost att ta med och gick ner och satt oss vid strandn för att äta då var klockan c:a 9.30 och vi hade varit hemmifrån i ungefär 20 min vilket de andra visste. 

Pappa hittade oss på stranden där vi just hunnit börja tugga på våra mackor och öppna våra drickor när han visslade på oss och sa att om vi ville följa med och boka båt till "den blå lagunen" så var vi tvugna att gå komma upp direkt.

Så när vi väl lyckades packa ihop vår frullr och komma upp till promenaden där min farmor och pappa satt så var det inte så jävla bråttom iallafall för de väntade på min bror också, så hade visst kunnat sitta kvar på strandjäveln och käkat vår jävla frukost ifred!

Efter det sår var det en massa småskit och krossat glas, (krossat glas: När folk påpekar saker som är uppenbara eller bara säger saker som är onödiga ex. någon är arg, den får i sig mat och blir lite gladare och någon annan säger - Nu var du inte lika arg längre med lite mat i magen!). Sen har min far gått och förstört en massa tänkbara fotografier för mig idag också, Hade tagit upp kameran och skulle fota ett par duvor på ett staket med havet som bakgrund, min pappa ser detta eller det måste han ha gjort iallafall (om han inte har inbyggda skygglappar) men går iallafall ivägen och skrämmer iväg duvorna.. Att han sedan går och kommenterar att jag är arg gör ju inte saken bättre och absolut inte när min bror gör likadant, jag vet väl om hur jag beter mig och hur jag känner det behöver ingen tala om för mig!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        Bortsett från allt yttre så känner jag mig för tillfället jävligt tjock, jag tycker om mat men inte att äta hela tiden vilket vi gör här, jag har dessutom ont i huvudet som förmodligen beror på vätskebrist känner mig även febrig vilket min isåfall förklarar min korta stubin och gråtkänslan jag har till och från hela tiden. Och så förstås yrheten jag har känt de senaste veckorna. Jag vet att jag klagar mycket men det känns bra att berätta det och jag övertalar inte folk till att läsa, det får man göra på helt eget bevåg..                                                                                                                                                                                                                                                                          Kanske ska berätta någon som inte handlar om mitt sviktande humör, Bilden ovan är tagen på zoot som vi besökte i söndags där vi b.l.a såg en sjölejonsshow och där man kunde få komma in och krama och få en puss samt ett utskrivet kort för 10 euro om man ville. Jag tycker väldigt mycket om sälar och sjölejon och hela det släcktet och har alltid gjort (ingen sälnörd) har dessutom en liten samling av sälar i olika slag hemma. Så min bror var faktiskt snäll och betalade åt mig. Det var min julklapp från honom för iår. Tack bror!                                                                  Undrar man hur det kändes så kan jag tala om att det inte var så märkvärdigt. Häll en tunna vatten över en stor korthårig hund bara och kåt sedan den trycka nosen emot er kind.

Ja just det, när jag jobbade i lördags så hade vi en av våra stammisar där en man på c:a 70 år som brukar spela på trav. Han sa att om han vann storvinsten nu så skulle jag få hälften, nämligen 11 000 kronor för att han tyckte att jag var "sveriges sötaste tjej". 

Jag trodde ju naturligtvis att han skämtade men inte då. Senare på dagen ringde han och berättade att han vunnit första loppet och hade 6 lopp kvar och att vi skulle hålla tummarna. 

Mamma ringde idag och berättade att han vunnit 2200 och att han skulle komma förbi med 1100 kr till mig imorgon. Det kunde ju inte ha kommit mer passligt än så.

Som sagt: Det går bra nu!

Åker till Malta på onsdag med min farmor, pappa, lillebror och lillasyster. Bilden är tagen från när jag faren hans fru och min lillebror (bilden) var i Brasilien och hälsade på pappas frus släckt, hon är därifrån förstår ni. Vi var där i c:a 4,5 veckor. Man blev rätt så rastlös efter ett tag, eftersom att jag inte fick gå ut själv (Sao Paulo är en av de största och mest krimminella städerna i världen) och inte hade så många fler än min pappa och min 2 åriga lillebror att prata med. Och att hans fru och jag inte kommer överens alls + att pappa och hon tjaffasade om småsaker varje dag. Det enda positiva med det vara att jag blev lillebrors favorit. Sedan så har inte brasilianare och européer samma humor och sarkasm förstår de inte alls...

Hursomhelst så var det skönt att komma bort ett tag, hade jag stannat kvar hemma längre utan en paus så hade jag säkrt brytit ihop mycket tidigare än vad jag gjorde. Men iallafall det ska bli skönt att komma iväg nu också och det kommer nog bli roligare för oss alla denna gången, inga störande moment som följer med. Bara den sk "urfamiljen".

  Fler bilder ifrån Brasilien.

Bortsett från detta så försöker jag att skärpa till mig vad gäller kosten igen, så inget mer kött för mig! För när man varit utan kött ett i några år så kan suget efter det komma upp och efter många om och men så gav jag ändå efter för det. Jag blev dock besviken, det var inte så gott som jag tänkt mig + att första tiden man börjar att äta det igen så blir man ganska så dålig både psykiskt (illamående) och fysiskt (magen). Nu har jag också fått tips om piller som är till för vegetarieaner som ersätter alla de vitaminer,proteiner och mineraler som man förlorar när man inte får i sig kött.

Med emosionell förndring förändras även frisyren, blond just nu men endast för att få bort det rosa, snart ska jag bli cendré med lite smala turkosa slignor och beroende på hårkvslitén blir det några dreads i nacken. Måste också toppas lite. Kommer nog upp lite bilder på det när jag är klar. (Om det inte ramlar av förstås)

Blev bjuden på ennu en Halloweenfest nu i helgen som var. 

Denna gången klädde jag mig som "Evil nurse" med hjälp av min syster som ville och fick göra make upen och lånade ut kläder till mig. 

Lustigt att det skiljer oss ungefär 10 kg men vi kan iallafall ha varandras kläder. Antar att det sitter i kurvorna.. Jag är den större.

    Festen hölls av pojkens vänner som jag egentligen inte känner mer än att vi kan hälsa på varandra när vi möts. Dock tror jag att min pojkvän har fått för sig att jag visst kände de som var på festen så han lämnade mig ensam och tänkte väl att jag nog klarar mig själv vilket jag visserligen gör men jag tycker om att ha någon slags "säkrhet" i närheten. Och jag är inte speciellt van vid att folk ska ta hand om mig så där så jag var berädd på att försöka ta mig in i gemenskapen helt själv, lite småjobbigt utan en slags dörr (pojken). Men det visade sig att det behövde jag inte för tjejerna där drog genast tag i mig och vi började spela en massa ölspel.

Jag blev också nomonerad till en av de bästa utklädda och det var ju roligt. Berodde förmodligen mest på urigningen, den korta kjolen och blodet.

Jag var på släcktkalas förra veckan också där vi firade ett antal födelsedagar samtidigt som det var marknad i byn. Där jag kom över förutom 14 par strumpor en dvd med Pans Laburint en sjukt snygg blå/turkos peruk, som både farmor, farfar och min faster provade men bäst tyckte jag nog att jag själv passade i den. Bland annat för att jag var den enda med rätt huvudstorlek för att den skulle sitta.

Köpte hem ett par svarta linser till Halloween förra veckan också som jag testade samtidigt som peruken.

Kan berätta att man ser så jävla dåligt med dem så det är inte sant men satan så frän man ser ut..

Min granne som var en av de som höll i halloweenfesten i helgen hade svarta linser på sig han också, vilket han hade kört bil i på kvällen. Inget att rekomendera tydligen.

Förövrigt så känns det som om jag håller på att bli olycklig igen (panikångestattaker). Jag har ju tabletter men dem vill jag inte ta. För man blir så himla trött av dem, bra ioförsig så man går och lägger sig istället MEN man är jättetrött när man vaknar nästa morgon också det är så att man inte kan öppna ögonen. Det blir liksom som en baksmälla.. Så jag avstår hellre.

Jag tror jag nog kan hantera det bättre om det skulle hända nu än sisst. Och sisst kan jag berätta om vid ett senare tillfälle när jag orkar skriva om det.

Eftersom jag inte heller den här gången vet vad problemet är som gör att jag mår så här så är det enda jag kan göra att gömma/glömma de känslorna som gör att jag känner som jag gör.

Tills vidare dövar jag min hjärna med Skitarg.

Började min fotokurs (forts) igår så jag letade fram min usb sladd till min systemkamera så att jag kunde lägga in de 1629 bilder som låg på den.

Jag tycker om att fotografera småkryp så det var lite av de bilder som fanns på kameran.

Har dock inget fotoredigeringsprogram på nya datorn (och orkar inte använda paint för att beskära.) men annars hade jag försökt att framhäva dem lite grann mer.

Rätt så nervös för första lektionen igår btw. Eftersom detta var en steg 2 kurs och jag har ioförsig läst fotografisk bild A men det var några år sedan och min kamera är en Sony och inte Nikon/Canon som de andra använder. Samma funktioner och sånt men alla grejerna sitter på andra ställen men kommer nog gå bra.

Har btw lånat en jättebra bok på biblioteket om digitalfotografi. Har läst den förut men definitivt värd att bläddras i igen.

Minns inte författarens namn dock.

Hur som helst så gick första lektionen jättebra och jag var inte sämst som jag trodde, dessutom var vi bara fyra stycken + läraren. 

Varav jag var yngst med typ den näst yngste iaf 10 år äldre än mig.

Men alla verkade jättesnälla/trevliga och jag brukar inte ta för mig så mycket så här i början men det gjorde jag, kände mig ganska så säker på mig själv. Skönt.

Min kostym till Halloweenfesten. The mad hatter- Tim Burtons inspererad.

Sminkning.

Linser = såg suddigt och jättedåligt på långt håll.

Vaxglugg (tänderna) = Tvunget att le nästan hela tiden.

På limmade ögonbryn = Dålig mimik, kunde inte röra dem. 

Men satan så vacker jag var!

The red queen (Lillasyster) The mad hatter (jag) Alice (Barndomsvän).

Vi tre gjorde ett Alicetema av vårat. Vilket tydligen retade några (?), för att vi hade varit överambisiösa med våra kostymer.

Nog för att någon hade bestämt att det var en kostymtävling men det är vi inte speciellt mycket för. Vi älskar bara att klä ut oss, och speciellt när folk verkligen ser vem man föreställer. 

   Ur Aftonbladet 19/10-11

När kön på riktiga utredningar ifall en person kan ha ADHD blir för lång har familjer vänt sig till oseriösa privatläkare som efter bara några timmar kan fastställa om en person befaras ha ADHD. Vilket kan kosta upp till 45000 kronor.

Detta har gjort att mängden adhdpersoner har ökad i sverige med cirkus en tredjedel har jag för mig.

Jag förstår inte riktigt hur man kan ta så mycket betalt och jag förstår absolut inte hur man bara på några timmar kan se om en person har den här diagnosen eller inte. En sån fasställning borde egentligen ta flera månader!

Hursom heslt så funderade jag på en annan sak, tänk om de här läkarna ställt korrekta diagnoser och antalet adhdbarn bara ökar, och att det till slut majoritet av adhdbarn.

Då skulle de bli de "normala" och de som vi nu ser som "normala" skulle bli de med en diagnos.

Att tänka så gav mig en smula mer självkänsla.

Pysslat ihop den viktigaste delen med min Halloweenkostym idag.

Hattmakarens hatt i Alice i underlandet- Tim burtons version.

Med hjälp av denna -http://www.youtube.com/watch?v=zKcbk6xnSz4