Mitt absoluta favoritband Dia psalma lägger ner i år.

Det är lite som att någonting dör för mig, egentligen så är det ju bara så att jag inte kommer kunna gå på fler konserter för musiken finns ju kvar och medlemmarna försvinner ju inte, dessutom vet jag att de har nya andra projekt som de kommer att hålla på med.

Men iallafall jag tror det är lite som att få ett funktionshinder, plötsligt kan jag inte se dem när jag vill och jag har liksom blivit av med ett band som förut upptog den mesta av min fritid. Inte nu så mycket längre men när jag var yngre och musiken betydde lite mer. Och den har nog bara slutat betyda (btw betyda är helt fel ord för betyder gör det absolut fortfarande) för att jag fått en massa andra saker att göra och bry mig om, som min katt, mina vänner, jobbet osv.

Jag kommer iallafal helt enkelt att sakna dem.

Men jag ser fram emot dokumentär Dvd n som ska släppas i samband med avslutnings turnérn. Tror nämligen att jag och en bästa vän är med på ett antal konserter där det spelades in.

Jag har iallafall anmält mig till att vara med i något Dia psalma fans projekt i göteborg nu som en tribiute till dem från mig.

Och det lät nu när jag fått svar på mejlen att det är stor chans att jag är med, visserligen bara i ett skyltfönster i göteborg men det är alltid något.

Har ingenting med Dia psalma att göra men när jag ändå var igång med att anmäla mig till en massa saker så passade jag på att anmäla mig till en fotokurs inne i stan. Så kanske jag kan ta små ströjobb som fotograf vartefter.

Gick faktiskt väldigt bra i skolan i fredags också då vi skulle öva på att lyssna. Det är enkelt att lyssna, det har jag gjort större delen av mitt liv. Det var dock svårare att prata. Kan ju ioförsig ha berått på att vi var helt oförberädda och bara skulle babbla på om vad som helst i 5 minuter med en människa vi inte pratat med förut.

Och nästa gång ska vi prata inför klassen också även det oförberätt i ett antal minuter, för att sedan bli bedömda på hur vi pratar, står, tittar, rör på oss osv.

Så det blir spännande... eller?

Genomgång av helgen.

Fredag: Firade vi en vän som jag inte riktigt lagt märke till förut (en nära väns vän..) och hon visade sig vara jätte trevlig, på riktigt helt underbart.

Vi började kvällen med diverse drickspel som efter ett antal shots övergick i mycket roliga och konstiga samtal vilket efter ytterligare lite mer alkohol (en halv morgan för min del) gick det in på andra allvarligare och ärligare disskusioner. Vilket jag tyckte om, det visade sig att vi nog tyckte likadant allihopa.

Efter det att alla blivit mer än mottligt berusade bar det av till krogen för att dansa.

Vi gjorde och sa väldigt mycket den här kvällen som jag faktiskt inte minns, gissar nog att det kommer dyka upp snart. Men jag vart iallafall efterföljd av nån kille som liksom vägrade sluta, han var dessuton mycket äldre än mig och kunde inte svenska.. jag blev iallafall "räddad" av födelsedags barnets vän. Tack.

Men jag insåg ganska snart att jag var alldeles för full så efter en kram och ett hej då till födelsedagsbarnet så tog jag mig till dit jag skulle sova. Minns dock absolut inte hur jag tog mig dit eftersom jag bara åkt förbi hans lägenhet en gång så har jag ingen aning om hur jag hittade.

Lördag: Var det egentligen tänkt att bli fest ute på landet hos en gammal klasskamrat men det blev inte av + att vi inte hade en aning om hur vi skulle ta oss dit/hem vilket vi kom på i efterhand. Men istället var det party i lägenheten under mig där det visade sig vara en annan gammal klasskamrat bo. Som jag iallafall blev nerbjuden till och det var skitkul! Förstår inte riktigt varför jag aldrig riktigt pratat med henne förut. Eller jo men det är synd att det dröjt så iallafall.

  Bild sedan i lördags- alkohol för människor ihop.

Nu börjar min självbild att klarna och jag börjar förstå vem jag är.
Jag börjar kunna vara bara jag inför alla, och det känns bra.
Jag kan förstå att man inte alltid förstår vad jag håller på med eller hur jag tänker men det är inte meningen heller.
Nu har jag snart myst klart i min kokong, jag ska bara fundera ut hur jag ska öppna den och hur fort jag kan kliva ur den utan att falla ner till marken igen.

Jag har känt mig låst och instängd alldeles för länge men har änligen hittat nyckeln och jag hoppas att den passar för jag skulle bli så besviken om det var fel och jag skulle behöva leta efter ennu fler, för jag orkar inte mer.
Jag känner det i hela kroppen men om det är lika välkommet överallt som här vet jag inte fast det bryr jag mig heller inte om. För det här är mitt liv och är det någon som vars åsikter jag borde bry mig om alls så är det mina och det kommer det alltid att vara.
Det är uppväxten som formar oss och jag tycker att jag på det stora hela har haft en bra uppväxt vilket logiskt nog borde göra mig till en hyfsat bra människa trots allt.

Nu lägger jag undan alla fåniga masker i garderoben tills att jag skulle behöva dem igen.
Jag tänker inte slänga dem det skulle göra mig naken. Och nakenhet skrämmer mig.
-Min självbild börjar klarna och jag börjar förstå vem jag är.

Det är intressant när människor som man inte träffar speciellt ofta och som man inte känner speciellt väl  på ett ärligt undrande sett frågar hur man mår och påpekar att man ser gladare och lugnare liksom friskare, för att citera personen "frächare" ut. För att han tyckt att jag sett så deppig ut senaste gångerna han träffat mig.

Den här personen är dessutom dubbelt på gammal som jag och vet inte så mycket om min person. Vilket gjorde mig glad och jag fick min bekräftelse.

Det intressanta med detta är att jag får komplimanger av personer jag inte trott stod mig så nära och istället blivit ifrågasatt av de som jag placerat som mina närmsta.

Men jag mår bra för jag står aldrig ensam. Jag kanske inte behåller samma vänner men jag är aldrig helt utan.

Förövrigt har jag fullt upp nu varje helg in i november med födelsedagar,fester,Sci fi mässor,eldshower,konserter,badhus och halloween.

Oktober är min favoritmånad med den barnsliga motivationen att jag fyller år mitt i den.

Med detta lättat från mitt bröst ska jag nu sova.

God natt.

Mellan fredag och lördag drack jag te, spelade uno åt popcorn och sov jag hemma hos vännen som fyllt 20 i veckan.

Sjukt mysigt.

Och ikväll så ska vi fira henne ordentligt med alkohol och en massa fler fina vänner.

Vet än inte om jag kommer känna igen så många men det gör ingenting, brukar inte vara så svårt att prata med hennes kompisar. Och det har varit sjukt kul på de senaste festerna hon haft trots att det då inte kommit så många. Fast jag tycker inte att det är antalet som gör festen utan de som är där.

Så är det!

Vädret ger mig huvudvärk, blåsigt och kyligt. Tror det kan bli en stormig natt/morgondag.

Jag är trött men har ingen tid att sova för här ska jobbas, umgås och städas för någon har lekt rövare i min lägenhet när jag inte varit hemma. Men det är inget jag har ork till just nu. Ingen har ork till någonting just nu för alla ha slitigt som djur i nästan två veckor i sträck snart och inte är det över än.

För i morgon ska det hållas personalfest, som är väldigt trevligt men förberedelserna och efterarbetet ta på krafterna. Dessutom fyller en nära vän 20 imorgon och ska ha fest både på fredag och lördag och det kommer säkert också att bli trevligt. Jag måste bara samla energi först. Samtidigt så har jag skola på fredag och ett arbete som jag inte börjat på ska lämnas in och min far ska komma förbi och instalera en tvättmaskin som egentligen är på tok för stor för min toalett.

Allt detta ju kommer ju förmodligen att ordna sig, det gör det nästan alltid. Men innan allting gjort just det så känns det aningen stressande.

Inget av det här är egentligen speciellt jobbigt men jag kände för utfyllnad och jag tror att man blir lite klarare i huvudet när man tömmer ur sig det vare sig det är till en person eller så här.

Jag gick igenom lite gamla bilder förut, och jag har haft ett antal olika frisyrer i mina dar. Jag funderar starkt på att skaffa den här färgkombinationen igen så fort mitt hår börjar må bättre. Jag är ganska bra på att missköta det på diverse vis genom otal blonderingar konstiga färger dreads och billiga produkter.

Jag brukar heller inte gå till frisören, har vart där högst två gånger i mitt liv.. Brukar klippa mig själv så får jag precis som jag vill ha det.

Vilket jag säker skulle få hos frissan också men jag är ganska dålig på att säga till. Men jag blir så lätt rastlös också så har väldigt svårt för att sitta still så länge när en okänd människa står och petar mig i håret och kallpratar. Det är jobbigt.

Men jag klagar inte för jag tycker att det är väldigt roligt att hålla på med hår och sånna fåfänga saker.

Nu ska jag försöka sova. Goden natten!

Den här helgen har det varit medeltida dagar i min stad och jag har ioförsig mest arbetat och förberett så jag har inte märkt av själva känslan av medeltid så mycket. Men jag har endå hunnit med det viktigaste av nöjen som: Trix eldshow, Narrarna, Arkadia, Patrask/Trix, Bastardus sans, Badtunnan, Maten, Supa och så förstås Loke som jag hade fått hit för att spela på vårat/mitt café som under helgen helt bytte skepnad och vart helt underbart fint.

Jag tycker verkligen inte om att prata inför folk heller men vart tvungen att presentera Loke och så vart det ju som det vart. Först någon lång sekunds tunghäfta och stamning sa jag "Här är Loke.. Klappa händerna/applodera!". Vilket de flesta tyckte var roligt trevligt att få roa mina gäster. Tur att jag hade lite alkohol i kroppen.

Allt gick väl inte helt som det skulle heller.. Alkoholtillstånd som inte gick igenom, Vildsvin som vart helstekt gris som vart struts som tillslut blev kalkon, vingliga långbänkar, skrytiga sällskap, klänningen som jag skulle haft hann inte klar, arga beskyllande vänner, svartsjuka på ogrundade anledningar, krångel med att hitta dit Loke skulle bo.. Men på det stora hela en väldigt lyckad helg.

Vårat gästabud på cafét gick över förväntan, Loke trivdes, nya vänner hittades, vi fick se naket och nu vet vi vad vi ska komma ihåg till nästa år.

Under helgen har jag börjat klara av att vara mig själv mer och mer vilket resulterat i irritation hos en äldre vän men populäritet hos många nya och en ennu närmare (psykiskt) relation hos en av de äldsta vänner jag har och även hos mina syskon, framför allt min syster.

Jag tror jag inom en visserligen längre framtid kommer att mista en vän,, men det gör mig inte så mycket för jag et inte hur mycket mer jag orkar med, skitsaker för mig är ofta hela världen för den och visst kan jag visa sympati och empati inför sånna saker men inte om jag inte får samma sak tillbaka. Jag kan umgås och komma överens med egoister och jag tycker inte att egoism är en dålig sak sålänge man inte anklagar varandra och anser att man själv är den ända egoisten i sällskapet.

Vill man vara i centrum och ha uppmärksamhet så skaffar man det själv, hjälps inte det så kom på nya sett att få det. Att gnälla om det gör visserligen att man får uppmärksamhet men det är ofta inget bra man får. Det irriterar bara.

Iallafall mig, men det är ju mina åsikter jag utgår ifrån eftersom att den här bloggen ska handla om mig.

Håller man inte med mig så är det okej för jag vill inte att folk ska toffla med mig och jag vill inte toffla med någon heller. Jag tror inte att det gör någon av parterna gott.

Jag citerar min far när jag beklagar mig "Varför umgås du med människor du inte trivs med?" och ja det undrar jag också. Jag har rätt lätt för att bli vän med sådana människor.

Men jag tänker så här att jag hellre bara har en vän kvar en många som gör att jag mår dåligt. Jag ar väldigt svårt med energisugare.

Det är ofta de som ger mig ångestattackerna.

Min mor tycker att jag ska sluta/dra ner på att umgås med så komplicerade människor och försöker hitta förslag på personer som hon tror inte är så energislukande.. Ganska komiskt, man kan liksom inte bara plocka och vraka mellan människor som böcker. Eftersom jag är ganska ombytlig och anpasslig så kan jag komma överens med väldigt många olika personligheter.

Vilket jag tycker är en mycket bra egenskap men det gör ju också att jag är på olika sett med olika personer som förmodligen tror att jag nog alltid är på det settet de upplever mig eller med liknande drag.

Jag är alltid mig själv men jag har ganska många sidor alla i samma färg men olika nyanser.

Hur som helst så tror jag att jag blir hur sorgligt det än kan låta bli lyckligare med en närmre vän mindre.

Jag pratar nu inte om att jag vill "göra slut" med den utan bara ta lite avstånd lämna lite plats för luft emellan oss. Det är ingen lätt sak och inte är den kul heller men jag tror det gör mig friskare. Så just nu satsar jag på att "slåwly backing awej" nu.

Luft är föresten mitt element och det värsta jag vet är att bli strypt (har blivit utsatt för det ett antal gånger och inget utav dem på lek). Inte för att det är så många som tycker om att inte kunna andas men jag får panik. Jag tror det kan ha och göra med att jag har astma, den "äkta" varianten som är den jobbigaste vad jag vet. När liksom luftstrupen krymper till storlek av en ärta och vad man än gör så utvidgas den inte, brekanylen och pulmekorten verkar inte. Och ens mor inte inser allvariet i att "jag kan inte andas" och hon svarar "Ja men jag förstår inte vad jag ska göra åt saken". Medans min far skjutsar in till akuten för minsta lilla.

Luft för mig är alltså väldigt viktigt vare sig jag vill kunna andas eller inte vill att folk ska komma för nära.

Jag är tillexempel egentligen ingen kramig person, visst tycker jag om kramar men det beror mycket på tillfället och vem som kramar mig. Det är sällan jag som kramas först såvida jag inte har pms eller är full (eller känner mig tvingad).

Men det ska vi väl snart råda bot på för på fredag i skolan så ska vi öva på att kramas..

Jag håller på att utvecklas och det känns bra.

Det här är saker som jag egentligen inte vill att någon ska få veta men endå skriver för samtidigt vill jag berätta det för alla jag känner men inte kännas vid konsekvenserna. Fast jag tror jag har skrivit ett lite för långt inlägg för att man ska orka läsa hela iallafall så ingen kommer att få reda på någonting endå.

Den här veckan har jag faktiskt gjort ganska många vuxensaker som jag inte brukar syssla med. Tillexempel så ringde jag till vårdcentralen och bokade tid angånde min hals och mina halsmandlar som har krånglat nu i snart 4 veckor och lyckades tjata till mig lite pencelin så nu är jag näst intill frisk. Sen så har jag ringt till Åke som har hand om kurserna jag ska läsa, Familje och behandlingspedagogik.  Som börjar imorgon klockan 10. Ska dit med broren som också ska läsa samma skit så det är rätt najs.

Va hos optikern och skulle boka tid också men missade visst lite papper så det sket sig.. men men.

Annars idag så vart det jobb mellan 14 och 21, fick sällskap av en tevän sista timmen ganska trevligt. Fick dock en lite småkonstig kännsla i magen efteråt..

Tänkte mest påminna mig själv om att jag varit på gotland i år igen under medeltidsveckan och att den det här året var fucking awesome.

Nog för att helften av veckan mest bestod av att supa men det var ju endå vad man gjorde mest hela tiden under medeltiden så man kan säga att vi mest bara levde oss in i att leva.

Jag kom visst bort några gånger under veckan också, men det var ganska så trevligt att inte umgås så mycket (inte för att jag inte tycker om dem) med mina reskamrater och hitta nya bekantskaper istället.

En av de människor jag träffade då när jag var som längst borttappad kom faktiskt och hälsade på nu onsdag till lördag^^.

Under lördagsnatten fick jag en vacker blåklocka under vänstarögat vilket jag hur sjukt det en må vara tyckte var ganska roligt. Människan som åstakom det konstverket fick en tillbaka han med så jag är inte bitter på något sett över det. Ett öga för ett öga.

citat: "Det sexigaste under hela kvällen det var när vi slog varran"... det är då man tänker att jo jag ska nog gå hem nu.

Sista natten utökade vi antalet sängkamrater varav inte alla skulle supa som jag fick att ha koll på mig så att jag inte skulle komma bort igen..

Vi fick dessutom lite nya vänner som förhoppningsvis kommer över under gästabudet i september vilket kommer bli hur kul som helst, träffade även gamla vänner och mindre gamla bekanta aom även de ska försöka ta sig ner.

En vän och jag räknade ut (som förmodligen många andra redan tänkt på) att anledningen till att medeltidsveckan är sveriges fredligaste festival beror på att alla är utklädda och ser ut precis som de vill och har därmed raserat klasskillnaderna mellan människor så man ser inte ner på varandra och alla är faktiskt på riktigt utan att någon behöver tänka efter lika mycket värda.

Nu längtar jag bara till vårat eget gästabud och att vi ska hinna klart med allt vi tänkt oss och lite till. Men efter det så är det bara medeltidsveckan att gå och förbereda sig och tänka på.

Nog om medeltid.

jag har det ganska så bra just nu, nya vänner nya vetskaper som glädjer från olika håll och jag har äntligen fått hoppa in lite på Korps och jobba lite. Jag vann dessutom 50 kr på en trisslott i veckan som jag och klaskalas ska dela på ;P.

Ja just det jag funderar på att vara smaklös och lägga upp lite småfrächa bilder på mina halsmandlar som varit infekterade precis innan vi kom iväg till gotland. så det kan ju bli spännande... jag tycker btw inte att detta är speciellt äcklande men är det någon som tycker det så blir jag bara glad. Att äckla är väldigt roande.